Vi har klarat oss igenom den tredje dagen på JKA:s sommarläger i Malmö i den 28-gradiga värmen. Det var många som nämnde orden ”nära döden upplevelse” efter det sista kvällspasset och det stämmer helt och hållet med verkligheten. Landslagstränaren i kumite, sensei Robert Tegel 4 dan hade fått order från Ted Hedlund ”att köra skiten ur oss”. Det var tempo 100 procent i 1,5 timme och Sean och jag (Katarina) hade knappt hunnit få i oss vatten från passet före. Nionde karatepasset på tre dagar och bastuvärme i lokalen. Det blev mycket kizami-tsuki med och utan steg in och många andra kumite-övningar.
På dagens första pass med Bura körde vi igenom alla Heian-katorna från 1-5 och han gick igenom bunkai på de viktigaste teknikerna. Vi fick bakläxa på Yoi, eftersom jag rörde händerna efteråt på något sätt. – It’s not our stile, sa Bura, och visade. Jag försökte men gjorde samma sak igen. – You did it again…”. Ibland vet huvudet men kroppen gör annorlunda.
Viktiga tekniker som vi övade på var ”ta loss fathållen hand” i Heian Shodan, bryta av armen i Nidan (slaget ska vara mitt på armbågen enligt Bura). Han sa också att sparken i typ teknik 18 eller något inte skulle vara en mae-geri utan något som jag tror han kallade mae-keage. Med fotsulan upp för att sparka bort en arm om jag förstod det hela rätt. Vi gick också igenom block och slag innanför arm i Sandan, tajming eller kime som Bura kallar det när allt är samtidigt i Yondan och i Godan tränade vi på hoppet och gick igenom de sista teknikerna med slag mot insidan av låret.
På dan-träningspasset på eftermiddagen var det genomgång av Bassai Dai. Han gick igenom de viktiga teknikerna och kom med några nyheter som ingen kände igen. Bland annat snabb uche-uke i starten med stöd av andra handen – inte hämta långt bak. Inte hålla armen rakt ut i teknik 11 utan böjd arm före soto-uke. Vi fick träna denna teknik två och två och blockera mae-geri och kasta iväg.
De som ska gradera sig till Shodan blev oroliga och undrade vad som gäller i de olika teknikerna eftersom de lärt in annorlunda. Men när de frågade en annan sensei fick de svaret – gör som ni brukar…